Väntan
Jag har två innergårdar, eftersom jag för första gången i mitt liv bor i ett gårdshus. Utsikten från sovrummet och vardagsrummet är typiskt parisisk, med sina hattifnattskorstensprydda tak om dagarna och eiffeltornets strålkastare om kvällarna:
Men att se ut från köksfönstret är som att titta in i en annan värld. Jag blir lika barnsligt fascinerad varje gång. Det ser mer ut som byggnaderna i ett tropiskt land, ganska likt hotellkomplexen på Gran Canaria med sina gigantiska balkonger och fönsterväggar:
Där, på femte våningen, sitter det om nätterna en äldre herre och tittar på Tv i sin fåtölj. Han ser bekymrad ut. Byter med fullt utsträckt arm aggressivt kanal med fjärrkontrollen hotfullt riktad mot den flimramde skärmen. Suckar. Byter igen.
Men att se ut från köksfönstret är som att titta in i en annan värld. Jag blir lika barnsligt fascinerad varje gång. Det ser mer ut som byggnaderna i ett tropiskt land, ganska likt hotellkomplexen på Gran Canaria med sina gigantiska balkonger och fönsterväggar:
Jag i min tur, fast nu är det ju morgon, väntar på att en person från edcf ska komma och läsa av elmätaren. Vardagen är äntligen här.
