samtidigtiparis.blogg.se

Kulturkrockar och croissanter

Förändring

Publicerad 2016-04-29 12:34:21 i Allmänt,

Kanske har jag trott att min förändring bara skulle skölja över mig bara för att jag bytte omgivning. Att jag helt plötsligt skulle få massa nya idéer, nya vänner, blomma ut och bli den där härliga människan jag alltid har velat vara. Att all ångest, oro, all negativitet skulle blåsa bort som västanvinden blåser bort Juliette Binoches karaktär i Chocolat. Att den franska mentaliteten skulle bubbla upp i mig med dess pain au chocolat-doftande rödvinsstänkta optimistiska sarkasm eller att min utseendefixering tillslut skulle glömmas bort bland joi de vivre och Eiffeltorn och triumfbågar.

Istället blev det tvärtom. Jag dök ner i mina djupaste farhågor och blev om ännu mer kontrollerad, distanserad, fixerad och ledsen. Livsfrågor och existentiell ångest varvades mellan viljan att prova på allt nytt men hata det för att det var så ohälsosamt för kroppen. Jag har levt ohälsosamt och har ingen lust att göra det mer, men människorna här verkar inte vara intresserade av fysisk hälsa men vara än så mycket bättre på psykisk njut av livet-hälsa. Ut och äta och dricka gott, snacka skit med sina vänner, skratta och skråla och leva som att det inte finns någon morgondag. Spendera sina surt förvärvade pengar som man skattar 40 % på även om man inte är höginkomsttagare på – mat? Vin? För mig helt obegripligt. Uppförsbacken som jag hade inom mig innan jag började träna har nu flyttat och bor utanför mig, i samhället som jag lever i, som verkar skita fullständigt i kost och kondition, muskler och hälsa. Att hitta ett proteinpulver som fungerar för mig eller att ens hitta en proteinbutik vettig nog att nämna blev plötsligt en kamp. Det som jag förr blev tvångsmatad med är nu en bristvara.

De senaste åren, när jag kände att jag började få styr på mitt liv med vänner, träning, bra jobb och bättre familjerelationer, kände jag också att min tillit till min omgivning växte. Jag kände mig omhuldad, trygg, som en del av ett större sammanhang. En pusselbit i ett vackert pussel, varken större eller mindre än någon annan, varken mer eller mindre viktig. Lika bra bara. Lika viktig. Trygg.

Min största utmaning är nu att utvidga denna trygghetszon till hela världen. Fast inuti mig. Att skapa känslan jag fick hemma, borta. Jag får den ibland när jag är bland vissa människor, men jag vill kunna skapa den själv.

Nästa knopp måste brista, snart.

Om

Min profilbild

Marjaana

Paris enligt mig

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela