Människorna
Ingen lägger sig i här, på gott och ont. Mannen som verkar vara i övre medelåldern på andra sidan spåren nere på station Auber har tillverkat en mössa av en plastpåse. Han sitter och väger fram och tillbaka på den röda plastsitsen, ungefär som en 9-årig sockerhög spjuver. Han pratar glatt och intensivt med sig själv medan han ser på skräpet han spritt omkring sig. En tom papperspåse, några godispapper och tomma, till oigenkännlighet knycklade förpackningar. Ingen ser honom. Ingen hör honom. Förutom jag. Jag stirrar oförskämt fascinerat och undrar vad hans historia är. Nu kommer mitt tåg. Han sitter kvar. Antagligen imorgon också.
