Paris metro
Den är stationstät, snabb och... helt oöverskådlig, snirklig som en labyrint med en svag doft av lustiga huset på grönan. Med inslag av blå tåget och radiobilarna. Många gånger har jag väst Fitta! När jag gått vilse bland de dåligt skyltade gångarna, Helvete!! när jag åkt åt fel håll och FAAN... när jag ibland inte har hittat rätt linje (det finns 12). Pilarna på hänvisningsskyltarna här är, hmm, annorlunda.
Pil neråt betyder Rakt fram. Pil snett neråt till vänster betyder Ner - och sen till vänster.
Nu när jag skriver det känns det ju hyfsat logiskt men fan inte när man sömngring inte fattar hur man ska ta sig till jobbet. Morgonen innan var hur smidig som helst men alla intryck som matats in hjärnan efter det har tryckt undan just vetskapen om vilken linje som tar mig vart. Det finns ju appar som tur är.
Idag åkte jag någonstans jag aldrig varit förr, parken Buttes Chaumont, en otroligt vacker 1800-talspark.
På station Place de Clichy klev det på gladfullt folk som givetvis gick av vid Pigalle. Med en tydlig öl- och weedaura fyllde de den dittills tysta vagnen med lördagsfeeling med halvjollrigt gladtjatter. Det syntes att Parisarna var mer avslappnade idag, solen hade haft vett att visa sig hela eftermiddan och trädens nästan utslagna löv får mig att flämta till av glädje och sommarförväntningar. Snart, snart.
